Månadsarkiv: januari 2013

Jag hade lite dåligt samvete över att jag skolkade från föreläsningen i tisdags. Det dåliga samvetet gick snabbt över när jag insåg att det var den obligatoriska genusföreläsningen som jag hade missat. En föreläsning som jag under min tid som student har hört ett antal gånger i olika versioner. Men som når samma innehållslösa slutsats som egentligen inte säger någonting om miljön på institutionen, universitetet eller kvaliteten på utbildningen. För fina ord är ingen garanti för att de upprätthålls.

Det är jättebra att lärosäten tar jämställdhetsarbete på allvar. Det är värt att diskutera och det finns mycket som behöver luftas. Det jag vänder mig emot är när man klämmer in ett genusperspektiv med skohorn i en redan fullspäckad kurs och därmed både konkurrerar ut och dränker andra teorier.

Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholmsuniversitet har en genuspolicy som innebär att varje delkurs ska innehålla litteratur med genusperspektiv. Alla delkurser. Om man nu tycker det är så viktigt borde man väl samla ihop detta till en egen delkurs? Uppsala universitet har ingen sådan policy  på grundnivå (om jag har förstått saken rätt) och Statsvetenskapliga institutionens A-kurs  ska vara den bästa kursen grundkursen i Sverige.

Genusperspektiv är ingen garanti för att grundkursen eller utbildningen vare sig blir öppen eller tolerant. Man kan inte genusmärka en hel kurs eller institution. Jag skulle heller inte välja en genusmärkt kurs enbart på grund av att den är genusmärkt. Det påminner mig om en episod när jag läste sociologi och föreläsaren pliktskyldigt hade pressat in en bok av en kvinnlig författare för att det var för mycket gubbar. Meningslöst. Jämställdhet uppstår på naturlig väg. Inte genom artificiell andning.

Det jag bryr mig om är kvaliteten på föreläsningarna, att seminarieledaren gör sitt jobb och att Karl Marx inte får mer uppmärksamhet än vad han förtjänar (alltså begränsad uppmärksamhet). Skulle jag känna mig kränkt eller liknade på grund av mitt kön betvivlar jag starkt att en föreläsning i ämnet eller utvald kurslitteratur skulle hjälpa mig.


Under den senaste veckan har rapporterna om att missbruk av värktabletter har ökat. Orsaken härleds till den ökade tillgängligheten, att det går att köpa tabletter i mataffären och på bensinmacken. Tabletterna används sedan som ett slags universalpiller som inte bara botar huvudvärk utan också stress och kärleksproblem.

Tror de som tar pillren.

Det är få som är medvetna om hur lätt det är att överdosera värktabletter. Det räcker med att dubblera den högsta rekommenderade dosen för att riskera förgiftning. Paracetamol och andra tabletter kan därför vara potentiellt livsfarliga om man inte följer rekommenderad dos enligt bipacksedeln.

Att dö i paracetamolförgiftning är en plågsam och långsam död som kan ta flera dagar. Levern slås ut och förloppet är långsamt. Det luriga är även att skadorna inte upptäckts på en gång utan kan smyga sig på efter ett par dagar. När förgiftningen upptäckts kan det vara för sent.  Således är det inte så lätt att veta när man har överdoserat. Dör man inte av överdosen krävs det ofta en levertransplantation. Trots detta används tabletter med paracetamol som självmordspiller främst bland unga tjejer.

För de flesta är det både praktiskt och bra att värktabletter finns tillgängligt. Samtidigt är det ökade användandet både oroande och skrämmande. Det handlar inte om smågodis utan om medicin.  Att blanda huvudvärkstabletter och alkohol är en potentiellt dödlig cocktail. 

Det är inte fel att äta värkstabletter om man har ont i huvudet. Däremot bör vänner och familj reagera om intaget är högre än normalt. Överanvändning är allvarligt som i värsta fall kan sluta med döden. 

Värktabletter är inte smågodis. Det botar inte kärleksproblem. Lugnar inte trasiga nerver. Det är inget universalpiller. Det är inte ofarligt bara för att det finns tillgängligt i matvarubutiken. 


Rökning bidrar till fattigdom. Så enkelt är det. Ibland brukar man säga att de som röker tillhör de mest utsatta grupperna i samhället. De som inte har någon utbildning eller befinner sig i samhällets utkanter. Det är lätt att luras och tro att rökning är något som tillhör forntiden. Trots detta trillar människor fortfarande dit. I ett beroende som både är destruktivt och oekonomiskt.

Det är allmänt känt att det är dyrt att röka. Ett paket cigaretter kostar ungefär 50 kronor. Om du röker ett paket om dagen blir det ungefär 300 kronor i veckan. På en månad blir det ungefär 1 500 kronor vilket räcker till tre par skor från skopunkten eller en halv matbudget. Har man socialbidrag eller låg lön är det inte konstigt att pengarna inte räcker till om man väljer att röka.

Socialbidraget baserar sig på riksnormens beräkningar.  Rökning är inte inräknat i denna summa. Rökning är lyxkonsumtion. Genom att sluta röka finns det pengar att spara. Rökning kan fungera som tröst men är både ohälsosamt och kontraproduktivt. Det visar även att fattigdom påverkas av individers enskilda val. Väljer man att röka får man prioritera bort något annat. Därför är det inte moralism att föreslå att människor slutar röka. Det är därför värt att undersöka sambandet mellan rökning och barnfattigdom. Finns det ett samband bör något göras åt saken.

Janne Josefsson tog upp rökning som ett exempel i en intervju med Susanna Alakoski socionom och författare till boken Svinalängorna.  Alakoski kontrade med att påstå att Janne Josefsson är moralist som vill frånta dessa människor ”deras enda tröst”. Alakoski menade i intervjun att det är moralism att ifrågasätta nyttan i att människor röker upp pengar istället för att använda pengarna till mat och kläder. Samhället ska inte vara moralister och att även fattiga har rätt att äta gott och dricka gott ibland.

I diskussionen om fattigdom där barn är inblandade bör barnets bästa vara en ledstjärna. Därför är det en samhällsvinst att stötta dessa barn. Föräldrar måste också ta sitt ansvar. Det är klart att det ska finnas möjlighet att ta sig ett glas vin och äta gott. God mat kommer även barnen till del. Rökning har ingen eller begränsad positiv effekt för de drabbade barnen.  Att motivera en dyr ovana som ”tröst” och sedan inte ha råd att betala barnens skolresor är fel prioriterat. Samhället kan hjälpa till en viss gräns men sen ligger ansvaret hos föräldern.  Självmedicinering med hjälp av cigaretter är inte en gångbar lösning.


Hej!

 

Jag heter Ylva Engström. Syftet med denna blogg är att skriva politiska kommentarer om det som händer i Sverige och omvärlden. Jag är sociolog men har även läst teologi.

Under förra året gick jag svenska nyhetsbyråns skribentskola. Det var svårt, utmanande och samtidigt väldigt roligt. Mitt nyårslöfte under detta år är därför att utveckla mitt skrivande och bli en bättre skribent. Denna blogg är därför mitt eget träningsläger.

Nedan följer några länkar till det jag har skrivit:

http://www.vt.se/opinion/ledare/?articleid=6700690

http://www.vt.se/opinion/ledare/?articleid=6697438