Det fuskas inom högre utbildning. Studenter som stjäl andras arbeten, hackar hemsidor för att få rätt svar på tentafrågorna och som tar med sig fusklappar på toaletterna. Varje år är det några som fastnar i disciplinnämndernas nät och motiveringarna från studenternas sida är både kreativa och befängda.

Man får inte fuska. Så enkelt är det. Det låter banalt men är ett budskap som uppenbarligen gått en betydande grupp av studenter förbi. Fusket motvieras med att man vill ha bra betyg så att man kan göra karriär senare. ”Bara jag får bra betyg kan jag bli professor”. Men bra betyg genom fusk hjälper föga om man har en akademisk karriär i åtanke.

Att bli upptäckt som fuskare är en pinsam historia. I Tyskland uppdagades det att en av Angela Merkels närmaste medarbetade hade kopierat stora delar av sin avhandling i filosofi. Avhandlingen skrevs för 33 år sedan vilket visar att fusk kan få konsekvenser långt efter studierna är avslutade. Således är det inte en säker karriärväg att basera den på fusk. Hederligt arbete lönar sig och fusk upptäckts oftast och får betydande konsekvenser för den drabbade. Inte bara offentlig skam utan även förlorad utbildning, jobb och trovärdighet.

I Sverige handlade nyheten om att studenter på SU som studerat på distans knäckt koderna och därmed fått tillgång till de rätta svaren. Studenten som låg bakom fuskandet såg inte sitt eget ansvar utan menade att det var universitetets ansvar eftersom det var så lätt att fuska. Det egna ansvaret för sina studier berörde studenten inte utan trodde sig kunna bli ”vad som helst” för att det var så lätt att få tag i facit.

Men man kan inte bli vad som helst när man fuskar. Istället ljuger man för både sig själv och andra. Karriären baseras på en lögn om kompetens och talang. Att bli ett disciplinärende för disciplinnämnden är både pinsamt och obehagligt för den berörda studenten. I bästa fall får man en varning av rektor och i värsta fall väntar avstängning utan studiemedel upp till sex månader. Konsekvenserna kan därför bli stora och besvärliga för den berörda studenten. Och det är rätt, det ska inte löna sig att fuska och de som fuskar ska straffas.

Att det fuskas är ett kvalitetsproblem för akademin. Dels innebär fusket att man inte vet vad studenter kan och dels är det ett hån mot majoriteten av studenterna som gör det de ska. Ansvaret att inte fuska ligger ytterst på studenten och inte på lärosätet. Håller man inte måttet har man inget att göra inom akademin och bör välja en annan yrkesbana.
Det enda som hjälper mot fusket är hårdare kontroll och hårdare tag mot fuskarna. Det är i ytterst få fall fusk sker omedvetet. Fuskarna förtjänar inte sympati, de behöver få lära sig att fusk inte lönar sig. För det som göms i snö, kommer fram i tö. Detta talesätt gäller även fuskare.

fusk