Jag har följt de senaste dagarnas rapportering kring kravallerna i Husby. Troligtvis har de flesta ledarsidorna i Sverige redan kommenterat denna händelse. Men någon ska vara sist på bollen…

Upplopp leder aldrig till någonting bra. Det säger sig självt att elda upp skolor och bilar är en dålig idé. Megafonen menar att de demokratiska vägarna är stängda och det därför är legitimt att använda sig av våldsmetoder. Tonen på hemsidan är hård och har rubriken ”En enad förort kan aldrig besegras” signalerar att de anser sig ha mandat och legitimitet att agera på uppdrag från hela förorten.

Megafonen har varken mandat eller förtroende hos en majoritet av de som drabbas av kravallerna. Snarare visar denna kanal att det handlar om uppstudsiga ungdomar som gett upp. Skadegörelsen och kostnaderna hos försäkringsbolagen är skyhöga så megafonen kan snarare se framvemot bantade budgetar och skolbaracker. Detta  går tvärtemot deras egentliga syfte,  att verka för en stark förort. De bortförklarar bränderna med att det är ett uttryck för ungdomarnas frustration och vill skydda ungdomarna från polisbrutalitet. Den som ger sig in i leken får leken tåla heter det. Det gäller även i relationen till polisen. Att elda bilar är en kriminell handling och får vissa konsekvenser.

Jag har heller inte lyckas uppfatta exakt vad källan till  irritationen egentligen är? Är de arga på polisen? Prata med dem! Är de arga på politikerna? Ring dem! Är de arga för att det inte finns några jobb? Plugga! Är de arga över att det inte finns några fritidsgårdar? Starta en! Lösningarna kan inte komma uppifrån utan måste generas utifrån ungdomarnas viljor, talanger och idéer. Om de skulle använda handlingskraft till att göra det de drömmer om istället för att vandalisera bilar och bränna ned skolor skulle de förändra svenskarnas bild av förorten och höja sin egen status (och kanske kläcka några bra idéer och därmed skapa sina egna jobb). Det är genom att ta samhällsansvar som man får respekt inte genom att förstöra sitt hem, sin förort och sina skolor.

Jag har full förståelse inför längtan efter att ha ett jobb. Jag vill också börja arbeta men jag eldar inte upp bilar i frustration över att konkurrensen på arbetsmarknaden är hård. En prick i registret hos polisen ökar inte chanserna att få det efterlängtade jobbet. Snarare kommer kravallerna förstöra mer än vad de ger. Därför är jag oförstående inför kravallerna. det finns inget som behöver förstås annat än att det behövs fler jobb och en ökad förståelse mellan konsekvens och handling.